Omsorgsnämnden i Falu kommun har fattat beslut som tar bort möjligheten för äldre att få skjuts, av omvårdnadspersonal, till sociala aktiviteter som kommunen själv organiserar.

Ett exempel är de träningspass för seniorer som sedan fem år tillbaka ordnats i en samlingslokal på Lyssfallet i Enviken. Här har äldre träffats och trivts. Dessutom har de fått en individanpassad och fallförebyggande träning.

Argumentet emot att äldre får åka med hemtjänstpersonal är att persontransport inte är obligatoriskt uppdrag för socialtjänsten. Beslutet  framstår som administrativt. I verkligheten är det ett politiskt vägval – med konsekvenser för ensamhet, hälsa och en god äldreomsorg. Nu får inte ens en vilse dement äldre som hittas utomhus av hemtjänstpersonal skjutsas hem. Alla äldre har inte heller tillgång till färdtjänst eller kollektivtrafik. 

Många äldre i Falun bor ensamma och har begränsad rörlighet. På landsbygden är det ofta glest med kollektivtrafik eller så saknas den helt. När hälsan sviktar krymper världen snabbt. Avstånd som tidigare varit obetydliga – några kilometer till en träffpunkt eller dagverksamhet – blir oöverstigliga hinder.

Falu kommun erbjuder, precis som många andra kommuner, olika former av dagverksamhet, träffpunkter och sociala aktiviteter för äldre. Syftet är tydligt och lovvärt: att bryta isolering, skapa struktur i vardagen och ge äldre möjlighet till social samvaro. Men när kommunen samtidigt tar bort möjligheten till skjuts, blir dessa verksamheter i praktiken otillgängliga för dem som behöver dem mest.

”Regelbunden social samvaro och träning minskar risken för depression och bromsar kognitiv försämring.”

Det är inte de pigga pensionärerna som drabbas hårdast. Det är personer med nedsatt gångförmåga eller andra hinder som gör det svårt att ta sig utanför bostaden. Många saknar anhöriga som bor i närheten. För dessa grupper är transporten inte en detalj – den är förutsättningen för deltagande.

Socialtjänstlagen talar om en skälig levnadsnivå. Det är ett medvetet brett begrepp som inkluderar social gemenskap, delaktighet och en meningsfull vardag. Lagstiftaren har inte avsett att äldre ska reduceras till mottagare av basala serviceinsatser. Tvärtom betonas helhetssynen.

Regelbunden social samvaro och träning minskar risken för depression och bromsar kognitiv försämring. Det kan på sikt minska omfattningen av hemtjänst.

Att köra en äldre person till social verksamhet kan kosta pengar i stunden – men att låta bli kostar ofta mer på sikt. Detta är väl belagt i både forskning och praktik.

Ett återkommande argument mot skjuts är arbetsmiljö och försäkring. Det är viktiga frågor – men inte oöverstigliga hinder. Det går att lösa med tydliga riktlinjer. Det går att begränsa skjuts till kommunala verksamheter, fasta tider och planerade insatser.

Falu kommun bör utreda riktlinjer som tillåter skjuts till social aktivitet och daglig verksamhet som kommunen själv organiserar – för de äldres skull och för ett samhälle där åldrande inte innebär isolering.

Svante Parsjö Tegnér (L)

Gruppledare Liberalerna Falun

Ersbjörs Pia Börjeson (L)

Ledamot omsorgsnämnden